Trots att Malin lämnade en snygg kofta efter sig kan jag knappt uppskatta att det faktum att hon är borta gör att den är min.
Det är därför jag just nu lyssnar på svenska sorgsna sånger och tröstäter smörkransar på pensiovis. Men så sjungs det om Sture Dahlström och det måste ju ses som ett tecken! Jag får vara glad!
Nä du malin, sätt fart mot enorma ninjaklännigar och det porriga som gömmer sig där under.
He he.
(Nån jag vet ska kanske gifta sig till en låt vi brukar skoja om...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Dom ar jue redan gifta! Vilken lat? Gunther? /Ammo
jag ar i burkaland, i gamla stan kantas gatorna av underkladesaffarer som skulle fa dig att rodna.
Skicka en kommentar