Söndag, nästan måndag

Jag kan inte hjälpa att jag blir sentimental och tänker på den där tomhets- och lyckokänslan som infann sig på väg hem efter studentskivan då jag hade klackeskorna i handen och gick där i min studentklänning som säkert hade vinfläckar på sig och det var ljust ute och jag hade just sagt hejdå till alla kompisar och jag sicksackade mellan bostadsområdena och lyssnade på fågelkvitter och morsade på nån morgonpigg granne som log åt åsynen av denna slitna student med runnen mascara och hatten i handen och jag visste att jag var alldeles för uppspelt och att mitt rum var alldeles för ljust för att jag skulle kunna sova.