Till mina indiska medresenarers stora fortjusning sticker jag ut huvudet mellan tagkupens morkbla skynken och med en tveksam imitation av te-forsaljarens rost ropar jag "chai!,chai?" ut i den tranga gangen. Det drojer inte lange innan jag smuttar pa en kopp rykande chai till det overkomliga priset fem rupies (en krona).
Trodde att jag, bevapnad med aceton, tandare, nagelfil och andra mer eller mindre skrackinjagande vapen skulle spendera den 33 timmar langa tagresan genom halva indien med att forsvara mitt leverne. Jag hade fel, ack sa fel. Det var bara mysigt.
Nu ar jag i Goa som erbjuder sol, bad och lugn. Darmed inte sagt att vi blir helt lamnade ifred...
En man kommer fram till mig dar jag ligger, nybadad, under parasollet, och med sin flickvan (antar jag) i slaptag fragar han om de far ta en bild. Jag tittar kritiskt pa paret framfor mig och tanker att de ar sjuka i huvudet. tvartom verkar de totalt oforstaende infor det faktum att jag i tysthet klassat mannen som pedofil och beter sig som om det vore det naturligaste i hela varlden att vilja foreviga en framlings ansprakslosa strandbesok med en bild.
Fast jag skulle saga nej och fast det ar helt absurt sitter jag dar sekunderna efterat med flickvannen i mitt kna och henneas armar tatt omslutna omkring mig. Jag halvnaken, och hon ikladd sari och flera lager av fargglada - och tackande - sjalar. Vi posar som om vi vore mycket nara vanner och sekunden efter att bilden ar tagen ar hon langt borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ah, tack och lov, min inre sinnesbild av att tåg i indien är likställt med inre ro och lycka får förbli oförändrad! här i umeå börjar det bli varmt nu, förhoppnbingsvis har vi både grönt gräs och tunga lövande grenar i stadens stoltheter när du kommer hem!
och du, vi har redan börjat hänga i parker!
Skicka en kommentar