imorse lamnade vi phnom pehn och pa utsatt tid borjade vi rulla mot siam reap.
nedan foljer en liten sammanfattning av resan som jag dedikerar till min fortrogne te-pimplare malin.
viktigaste lardomen: isbitarna som har ett hal i sig kan du ata, (detta far jag veta efter att under tva manader ha bestallt dryck med "no ice" och maniskt kontrollerat inkommande drinkar, och om situationen kravt det, inte tvekat en enda sekund med att kora ner hela min sjukt smutsiga hand i min drink for att fiska upp de sma smittobarande fienderna).
antal veckor jag saknat de dar vietnamesiska jordnotskakorna doppade i socker med en latt touch av yoghurt: 2, minst.
meningar som yttrats flest ganger: "in the summer we love to fish", tatt foljt av: "that is a massive portion" (sags flera ganger dagligen med overdriven posh accent av bade mig och amanda som finner det hela mycket, mycket, roande).
basta kopet (pa hemmaplan, visserligen): min ryggsack! ev mitt livs viktigaste fynd. det faktum att ryggsacken ar designad sa att man kan oppna den framifran (och inte bara uppifran, som pa de flesta andra ryggsackar) gor att oversikten over mitt begransade kladutbud ar maximal.
samsta kopet: klanningen som far mig att se ut som nagot du kan ata.
daliga latar jag antagligen inte kommer klara av att lyssna pa hemma utan att bli plagsamt sentimental och fa den dar langtande blicken: love generation och sweet escape.
orovackande meningar i min dagbok: "tanker pa hur svart det skulle vara att andas om den dar tjocka horan skulle lagga sig pa mig. (varfor skulle hon gora det?)" och "den 75-ariga vietnamesen dok upp fran ingenstans och gav mig en banan, bara sadar. varfor? han gillade mina brost".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
åhå, ett helt inlägg till mig. om detta är vad önskemål leder till så bör jag nog påbörja en lista med sådana :) jag tackar ödmjukast för all möjlig information om isbitar, en form av vatten som inte kan göra annat än att fascinera.
igår satt jag och googlade tågsemester till mig och min familj. måste säga att det är grymt läskigt att planera till folk som kräver högre standard än knirkande övermjuka våningssängar och fungrande toaletter. kan redan nu se pappas lagomt irriterade mördarblick då tåget vi ska åka med saknar air condition..ack!
för övrigt och för att kommentera lite extra måste jag säga att avundsjukan för din ryggsäck äter upp mig inifrån, en sådan ska jag också skaffa! och grattis, du vet nu hur just du kan stödja bananplantagen i utvecklingsländer, bananas are for monkeys!
Skicka en kommentar