vi sitter vid ett bord och dricker pratar skrattar sedan badar vi i havet och sedan vet jag att klockan slagit fyra.
igar och idag har jag skjutsas runt i en omsorgsfullt pyntad barnvagnsliknande-karra i ett karnilvaltag. tydligen nagon slags reklam for hotellet att lata en vilsen vasterlanning leka vietnames i en cykelkarra med reklamskyltar (?). fem personer ur hotellets personalstyrka borstade mitt har och fnittrade hystersikt da jag tog plats i vagnen. aprikosa utsvangda sidenbyxor tackte ben och buk och kompades med svart- och guldfargad fotlang vietnamesisk klanning. lyckades urskilja stina och tim i folksamlingen och dom skrattade at mig och undrade vad jag holl pa med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
bortkommen västerlänning, är det inte något vi alla drömmer lite smått om att vara? jag läser böcker om att åka tåg i usa, så ibland är även jag ute och reser. saknar dig i massor! längtar efter att höra din röst igen.
pusso!
Skicka en kommentar