Vakna upp och sluta tänk på de!

Trots att Malin lämnade en snygg kofta efter sig kan jag knappt uppskatta att det faktum att hon är borta gör att den är min.

Det är därför jag just nu lyssnar på svenska sorgsna sånger och tröstäter smörkransar på pensiovis. Men så sjungs det om Sture Dahlström och det måste ju ses som ett tecken! Jag får vara glad!

Nä du malin, sätt fart mot enorma ninjaklännigar och det porriga som gömmer sig där under.
He he.

(Nån jag vet ska kanske gifta sig till en låt vi brukar skoja om...)

I wanna call you my sexy bitch?

Med naglar målade i en tjejig färg mekar jag under veckodagarna med maskiner på min mansdominerade arbetsplats. Jag tycker inte att det krockar och det borde ingen annan heller tycka. För att bli likadant behandlad som männen – för att bli tagen på samma allvar med allt vad det innebär – försöker jag göra som dom. Även i fall när det är en fysiskt omöjlighet. Och det blir så skevt när jag tror att ”bara jag orkar lyfta den här tunga säcken ” kommer min skiftledare att fråga om jag vill följa med honom och lära mig att laga en maskin precis som han frågar min manliga kollega. Trots det ser jag ju att dessa tycks vara förenade. Och instruktionen (som jag tillslut också fick) var inte alls komplicerad utan något som vem som helst (också en kvinna) kan ta till sig.

Jag vet inte hur representativt mitt jobbgäng a la tromsö är men många här ÄR kvinnoförtryckare! Det råder en jargong där det är okej att säga saker som inte är okej. Kommentarer, gliringar och förklädda skämt. Detta avdankade mansgriskalaset hägrar i mitt fikarum.

Irriterad över detta begav mig till sats för botgöring. Genom fysisk aktivitet hoppas jag bli av med de upprörda känslor som ockuperat min kropp och kommit att uppta så stor del av min uppmärksamhet. Eftersom mitt pass var inställt väljer jag det enda som passar tidsmässigt. Bråttom, bråttom letar jag mig till salen. Jag ställer mig längst fram i mitten. Och bittert ska jag få ånga val av både pass och position.

De andra hämtar "stavar" längst bak i salen. Stavarna för tankarna till taekwnado eller nått. Ser lite ut som ett spjut. Coolt! tänker jag. I denna stund är jag helt övertygad om att jag ska ska spendera kommande timme med kampsportsdans. ”Action”, ”överlevnad” och ”manmotman” möter gruppträning. Morsomt!!

Denna nyskapande aktivitet visar sig vara något helt annat. Istället för cool koreografi med rörelser som säger självständighet och styrka, eller va fan, i stället för att träna och bli svettig i enighet med mitt ordinarie aerobicspass har jag anslutit mig till nån porrig poseringsskola. Mitt spjut och nyvunna mordvapen är snarere en sexig accesoar att dansa runt. Soundtracket bekräftar: ”lalalala i wanna call you my sexy bitch….” sjunger nån kille.

Särskilt vidrigt var det eftersom att passet i sig inte var jobbigt och enligt mina mått mätt knappast kan klassifieras som träning. Då man motionerar rör man på sig as in springa/hoppa/studsa och inte jucka mot eller förföriskt smeka en stång.

Har i efterhand kollat upp passbeskrivning på sats hemsida och inte någonstans står något som ens antyder passets faktiska inehåll. Jag blev lurad till sexdans. Som om det vore ok, som om passets grundare tänkt att målgruppen är så bred att det inte är värt att nämna vad passet egentligen går ut på , eller inte går ut på – att träna.

Vill man se sexig ut då man tränar ska man väl få göra det. Men jag vill inte bli instruerad och uppmanad till det. Det här är det första och enda renodlade sex-pass­­­­et jag varit på men rörelserna och atmosfären är inte någonting unikt för detta pass. Jag har varit på många olika pass – främst aerobics och gympa där en majoritet av instruktörerna mer eller mindre seriöst peppat passets deltagare att se snygga och sexiga ut.

Jag lämnar passet innan det är slut för att ha nån jävla självrespekt kvar. Men när jag kommer hem till sambo är den spårlös. Visar knäjucken jag lärt mig och skriker samtidigt slagord om kvinnokamp och likalön.

Om jag nu hör nått jävla tjaffs om att det (helt eller delvis) är en generationsfråga eller att det gått relativt fort med tanke på att kvinnor historiskt sett inte haft rösträtt så länge eller att Sverige åtminstone är ett av de mest framstående länderna i jämställdshetsfrågor brinner jag av. Dessa argument ger näring åt en lightare och inte lika hungrig syn på jämtsälldhetens potential. Samtidigt som dessa argument framförs bär jag astunga säckar på jobbet till dess att mina spagettiarmar nästan går av. Och många tjejer tränar på seriösa och utbredda träningskedjor på detta sätt och tänker att det här, det är kvinnligt och sexigt. Nu är jag en sexy bitch och en sexy bitch vill man vara och en sexy bitch vill man ha.

Nu ska jag fläta armband i hampa och spara ut mitt könshår.

Ett ord på norska som jag hatar är "saus". Särskilt "örtesaus". Det tycks omringa mig. Överallt hör jag "saus saus saus!!!" Dagarna i ända. Gnälligt och efterblivet, låter det.

Det heter sås!!

Tromsö, platsen där nederbördsrekordet nästan var ett faktum i september månad. Här är det fritt fram att dricka varm choklad och te i mängder med biocafeet som min nya hemvist.
Den här stan ser ut som en inspelningsplats till en julkalender. Det går inte att komma ifrån.
Lite musik på det.

Kanske är jag kär i dig

Peppa till

Jag vill börja spela i band! Ett bra band, rockigt. Då skulle jag skaffa rocklugg och svettas.

Söndagspepp

Jag skriver ju här när jag är på resa och nu tycks jag vara på resande fot igen.
Och vad passar då bättre än att världens bästa Per bjuder på nykomponerad färdlektyr.
Glitterscenen - Jag vet om musiken att den inte är farlig. Varför fick den inte heta så?

20 min in i finalmatchen på brännbollsyran kastar Amanda en blick på den svarta poängtavlan (för alla andra ett uppenbart ur-funktion-tecken) och frågar (heelt seriöst) "står det 0-0?". Jag skrattar mitt råaste skratt och frågar men lilla gumman vet du inte hur brännboll fungerar? Nollnoll så här långt in i matchen? Lilla söta du... Ha Ha Ha.

Idag, 21 år gammal, går det upp för mig att squash spelar man med racket, inte med händerna. Att stöta iväg bollen med handflatan känns plötsligt väldigt avlägset. Det är alltså en racketsport. När denna information når mig googlar jag desperat "squash med händerna" för att få en förklaring till detta livslånga missförstånd men ingen träff ger mig riktigt vad jag söker.
Vägrar inse. Famlar i mörker. Så dum jag är. Så urbota dum.

"ok"

När man inför en utekväll väljer skor är det flera saker att tänka på. Förutom den uppenbara estetiska faktorn kan det också vara en god ide att ta hänsyn till huruvida man ska findricka eller om det är en mer ordentlig berusning man går till mötes. Igår hade jag mina "max två glas vin"-skor. Och fler glas än så blev det ju.

Nu ska jag och mitt duntäcke masa oss ut på balkongen för en kopp kaffe till mysigt soundtrack a la regnsmatter. Jag planerar kafferep och har bakat mannagrynskaka med hallon.