Hey, That´s No Way To Say Goodbye

Nyss hemkommen från Lidl där en kundvagn fylldes med tyska godsaker i flytande form. "Fikaväskan", den barnvänliga omskrivningen för vad som i själva verket är en plastkasse fylld av sprit, börjar ta form.

Känns konstigt att det snart är över. Men det ska onekligen bli nice med havreknäcke, kaffe och jordgubbskräm. Och att om två veckor krama mamma som kommer att lukta på mitt hår och märka att jag bytt schampo. Och det kommer att vara oslagbart att höra om era äventyr irl. Vill veta allt om om pojkarna ni kysser och musiken ni dansar till.

Svenska tjej is the grej

På mornarna brukar jag sockra den naturella yoghurten med obscena mängder och låtsas att jag äter fil.

Har klippt mig för 10 euro och min tidigare raka halvlånga lugg fick formen av en halvfärdig drapering a lá nittiotals tjejpopgrupp, typ all saints. Såg min egen blick i spegeln då frisören utan förvarning påbörjade "inramningen av ansiktet". Jag skrek: "NOOOOO!" varpå frisören förtvivlat släppte saxen. Borde anat oråd då frisören såg ut som omslagsbrud till Jane Hellens smink-kollektion och fick mig att inte helt utan ångest erinna dateduschen efter mellanstadiets gymnastiklektioner. Helst skulle man ta med sig alla parfymer och lite smidigt "råka" rada upp dem för alla att beskåda. Robyn, Natascha... jag har inte glömt hur kaxigt snygga de var på bilderna som prydde parfymernas etiketter.

Nu ska pluggas och drickas te. Ikväll ska jag dansa till svensk electro. Själv, verkar det som.

Söndag, nästan måndag

Jag kan inte hjälpa att jag blir sentimental och tänker på den där tomhets- och lyckokänslan som infann sig på väg hem efter studentskivan då jag hade klackeskorna i handen och gick där i min studentklänning som säkert hade vinfläckar på sig och det var ljust ute och jag hade just sagt hejdå till alla kompisar och jag sicksackade mellan bostadsområdena och lyssnade på fågelkvitter och morsade på nån morgonpigg granne som log åt åsynen av denna slitna student med runnen mascara och hatten i handen och jag visste att jag var alldeles för uppspelt och att mitt rum var alldeles för ljust för att jag skulle kunna sova.

Watch this clip on youtube

Jag tycker att det är befriande, för att inte säga nästintill förlösande, att se små barn brista ut i förtvivlad gråt. Över godispåsen på Ica som aldrig köptes eller glassen som innan den blev uppäten kraschade mot asfalten.

Ungefär samma känsla fick jag idag då en äldre man iklädd läderbyxor och med sliten grå hästsvans intog Mauerparks kareokescen och med svajjig stämma sjöng U2:s with or without you. Det var mycket falskt, men ändå mäktigt. Mannen tog i, jag måste ge honom det.

Uteserveringarna är packade av människor och man fryser bara lite och bara ibland om man sitter där. Vi hänger i parker och tetravinet har aldrig smakat mer saft. Peppar peppar, men jag tror att det är var pa riktigt!