man ska härma en hund, har jag hört

på gina tricot kan man inte andas. särskilt inte dagar som denna. om man lyssnar på musiken vill man inte andas.

dagen har bjudit på mellandagsrea i allmänhet och panikångestattacker i synnerhet. en efterlängtad iskaffe avnöjts i kikkis goda sällskap då trängseln blev alltför påfrestande.

har ringt kära nordea i oslo och kommit med ett spörsmål. Nu ska jag digga new young pony club och äta lussebullar.

suss och klem!

Jag är hemma och det är ingenting på tv

Hemma efter en kväll hos m och t och eftersom det inte är någonting på tv hamnade jag här.

Med i sällskapet var Toves tolvåriga bror som är en fin pojke i en fin ålder. I julklapp önskar han sig en mixerstav, i fjol var det en juicepress som stog högst upp på listan. När jag tänker på detta, slår det mig att han kanske är han en person som bara kommer att uppleva fina åldrar. Jag menar, en juicepress tyder på nån slags insikt.

I hans klass finns tjejer som skär sig i armarna, antagligen utan att fatta vad de håller på med men ändå. Alla tolvåringar kanske inte behöver önska sig matberedare i julklapp som bevis på välmående, men dessa två paradoxala ytterligheter gör ju att man funderar.

hmm,

Annars det mesta sig likt här i hemmet. Om man bortser från att familjen anammat det där med "dold förvaring" och under min frånvaro beslutat sig för att dölja microvågsugnen i ett skåp. På ett dominoliknande sätt resulterade denna förflyttning i att ytterligare köksutrustning tvingades byta plats. Numera kan - till min stora förtjusning- en tehylla skådas i skåpet ovanför spisen.

Har inte fattat att jag äntligen är hemma, men jag tror att jag fattar att jag åkt. Låter det vettigt?